Kön på Söderhielmska tog evigheter och maten var inte heller något att hurra för, tur att man var där med trevligt sällskap som fick allting att bli mycket bättre. Hur kasst ett ställe än är tror jag på att sällskapet kan göra situationen bättre definitivt!

Vi tröttnade ganska snabbt och splittrades ett tag innan vi skulle träffas på interpool, jag la mig och halvsov i Amandas soffa och kan ju säga att jag inte alls var pepp på interpool när vi väl skulle gå. Efter 45 min kändes allting ovärt och jag fick skjuts hem, gick raka vägen till sängen och sedan stöp jag.