Yeah, detta är mitt 150:de inlägg! Bara därför tänkte jag berätta en hemlighet.. woooh..  Nu ska ni alla få veta hemligheten om varför jag skapade min blogg, det var faktiskt pga en viss person.

Min otroligt eländiga bror jag bråkar med dag ut och dag in, jag blev så förbannad på honom en dag så jag tänkte att jag skulle skriva ner alla gånger han bråkar med mig för han säger jämt: Ah, när sa jag det? eller ; Ah, när gjorde jag det? Så om jag hade skrivit ner alla gånger vi bråkat hade jag kunnat använt det mot honom vid senare tillfällen. Dock när man börjar återfå sitt förnuft så förstår man att det är en sjukt barnslig grej och vi hade bara bråkat mer troligtvis så därför fick det bli en blogg om "mig och allt angående mig"

Klart jag blir förbannad av fler grejer än bara min bror, men det är ju lika viktigt att skriva ner saker man blir glad av för det är väl onödigt att bara komma ihåg det man blev olycklig av? Därav min text jag har vid namnet "moments pass away memories last forever" Även om jag inte kommer glömma mina minnen helt kommer dom flesta flagna bort med åren så om jag skriver ner dom har jag något att blicka tillbaka till.

Vad jag inte har tänkt på som slog mig härom dagen är att vem som helst kan läsa min blogg, absolut vem som helst och vissa saker är inte menade att andra ska läsa anser jag, det sista jag skulle vilja är väl att min mamma läste min blogg dagligen men jag känner inte behov av att lösenordskydda min blogg. Fast när min lärare läste upp delar av min blogg för mig och berättade om halva mitt liv av det jag skrev i bloggen så började det bli riktigt läskigt. Han kan mycket väl läsa detta inlägg med men han vet väl om att jag tycker att det är creapy med lärare som läser elevers bloggar. Men jag tänker inte sluta bara för det dock funderar jag på att byta bloggnamn och bli lite mer anonym men vi får väl se.

Ska träna mina små buselever idag, var ett tag sen sist men nu jävlar ;D